Till Flip - flop Desperado
This sandal is known by different names in different localities:
- In New Zealand English they are known generically as jandals (Japanese Sandals), a name used by one manufacturer. However intellectual property law prevented the term Jandals being used when sold in other countries.
- In Australian English these are known as thongs, flip-flops, or pluggers, and often are considered an Australian icon.
- In Indonesia, they are known as sandal jepit (or sometimes sendal jepit).
- In the United States, they are generally known as flip-flops, thongs, and beach walkers
- In Hawaii, flip-flops are known as slippers.
- In Brazil, they are known as sandálias and sometimes havaianas
- In South Africa they are also known as slops.
- In Argentina they are known as ojotas.
- In Poland they are known same as in New Zealand - Japonki (Japanese Sandals).
Min fråga till Desperado - är det skon, eller det som är i, eller den som är i som är viktigast?
Som vetenskapsman försöker jag bara söka svar på relevanta frågeställningar. Jag håller med om att det är snyggt men - varför?
Hej Lep. Tack för informationen om Flip flopens olika namn, de flesta var okända för mig men några kände jag till. I japan finns det flera namn men de ser säkert lite olika ut. Jag kommer bara på "geta" men det finns fler namn. När jag var ung och fick upp ögonen för dessa skor så hette de "Japanska badskor".
Vad är det som är viktigast: Det är naturligtvis i rakt motsatt ordnig till vad du skrivit. 1)Den som är i. 2) Vad som är i. 3)Själva skon, ensam är den egentligen rätt så ointressant.
Jag ska vara ärlig med dig Lep jag hade faktiskt ett inlägg om det här. Det låg ute ca 1 dygn tog bort det i kväll, Jag skrev bl.a. så här:
Snygga ben och fötter är en "big turn-on" för mig det erkänner jag. Alla som läst Desperado har troligtvis inte kunnat undgå att jag även har en stor passion för tjejer i Flip Flop. Vad är det som är så speciellt med Flip Flop? Denna simpla sko som enbart består av en sula och ett par remmar. Min enligt många kanske sjuka beundran för flip flop vet jag inte riktigt var den kommer ifrån. Kanske mina föräldrar tappade mig i golvet som liten, medfödd hjärnskada vem vet? Jag vet bara att den började i 11 års åldern.
Jag beundrar flip flop för dess magiska effekter. Det är ju en väldigt avslöjande sko, den döljer ju inte mycket utan visar mera upp användarens fötter. Banden fungerar som en sorts utsmyckning då de ofta är i en starkt kontrastgivande färg eller utsmyckade med pärlor eller annat "bling". Ljudet, precis som det klickande ljudet som uppstår när en kvinna går i högklackat så har flip flop sitt speciella ljud. Det härliga flip, flop, flip, flop....som uppstår när skosulan slår mot fotsulan. Flip flop används i vårt land enbart på sommaren när det också används mycket klänningar, kjolar och shorts. Med andra ord mycket bara ben och bara fötter. Min passion för flip flop förstärks nog av min beundran av välsvarvade ben och små nätta fötter.
Jag har svårt att förklara min svaghet för flip flop men liksom min beundran för kvinnors ben och fötter så finns den där djupt rotat i mitt inre.
Ett utdrag från mitt inlägg som jag tog bort. Jag vet inte om du blivit något klokare av denna kommentar...
Tack för förklaringen. Jag blir lite klokare för varje dag som går.
Det finns egentligen inte någon anledning för dig att förklara något för någon. Men samtidigt är det intressant att diskutera allas våra små egenheter.
Hej Lep
Du ville veta vem som fick jobbet som ny chef för Arbogas museum. Det stod i Arboga tidningen idag. Det blev Eva Luttemann, textilkonstnär och kulturpedagog. Hon är född och uppvuxen i Arboga, fanns det inte en järnaffär som hette Luttemans Järn eller nåt ditåt?
Hon har varit bosatt i Halland under många år. Där har hon varit knuten till flera olika muséer. Hon har fått flera utmärkelser och ansvarat för uppbyggandet av utställningar i Halland, på Gotland och i Kulturhuset. Hon har varit bosatt i Arboga det senaste året och haft en projektanställning på Västmanlands läns museum.
Det var lite info om den nya muséechefen. Det verkar som hennes anställning på länsmuséet har givit henne ett försprång på dig och de andra sökandena. De kännde säkert henne. Kontakter är a och o ute i arbetsmarknaden.
Hej Lep.
Jaha du känner Eva Luttemann, det är väll alltid en liten tröst att en "bekant" fått jobbet nu när du själv inte fick det. Vem vet hon kanske inte blir kvar så länge på jobbet. Själv är jag lite svävande på hur jag ska göra. Är rädd för att jobbet som kriminalvårdare inte ska passa mig. Jag trivs bäst om man har mycket jobb, blir gärna lite rastlös av att inte ha något att göra...
Visst gratulerar jag den nya museichefen till jobbet, men ett vetenskapligt proffs med utställningserfarenhet och konstnärligt handlag i en och samma person hade varit det rätta. Men såna finns inte tyvärr. Hoppas att det går bra för Eva ändå. Och nu ska jag inte tjata mer om det.
Att jobba inom kriminalvården är ju lite speciellt, det är väl bara att prova på och känna efter, passar det inte så passar det inte. Ska du gå en lång utbildning så är det bra om man är ganska säker på sitt val förstås.
Hoppas vi får följa din nya bana i bloggen, med foton och kommentarer.
