Cork börjar sätta sig i mina fötter
Efter två veckor börjar staden kännas bekant, den är nog lite större än Enschede men är överskådlig till fots. Fast det är jobbigt, Enschede var fulltsändigt platt man kunde lätt gå runt eller cykla runt i omgivningarna. I Cork ligger innerstaden nere på flodnivån, medan de södra och norra delarna ligger 100 meter rakt upp. Även söderut måste man klättra mer än hundra meter upp ibland. Vissa gränder går i 45 graders vinkel.
Via Crucis i Borne
Konsert i Borne med min kör Voce Novanta - Röster från 90-talet - i en liten medeltidskyrka, försommarvärmen som har slagit till plötsligt, ger oss en föraning om att man inte väljer lidandets väg, Via dolorosa. Men det kommer till sist ändå en liten skara lyssnare denna dag. Entusiaster och musiknjutare. Ute i sommarvärmen sitter andra livsnjutare på cafeteriorna och serveringarna som blommar upp i stora skaror.
Efter konserten sitter vi själva där på torget med en öl och äter bitterballen och känner solens värme. Konserten i sig är inget problem för oss, men trots det är det ansträngande att stå i nästan en timme i sträck.
Liszts musik är suggestivt beskrivande, tunga steg på vägen, varje steg känns och hörs, tre gånger ska Jesus falla, med ett skrik av smärta, möta den sörjande modern.Bespottas och hånas och till sist dö på korset.
Vardag för en katolik i påsktider men inte riktigt så uttalat för en protestant.
Det känns verkligen för mig som har kommit så nära dessa människor, att det bara blir den här konserten tillsammans, innan jag flyttar vidare. Jag önskar att jag hade kunnat stanna och utvecklas med den här kören under en längre tid. Och jag vet att dom tycker detsamma.
Man få en helt annan närhet till lyssnaren i en liten kör, Jag kände hur det vibrerade i kyrkorummet av min röst.
Efter konserten sitter vi själva där på torget med en öl och äter bitterballen och känner solens värme. Konserten i sig är inget problem för oss, men trots det är det ansträngande att stå i nästan en timme i sträck.
Liszts musik är suggestivt beskrivande, tunga steg på vägen, varje steg känns och hörs, tre gånger ska Jesus falla, med ett skrik av smärta, möta den sörjande modern.Bespottas och hånas och till sist dö på korset.
Vardag för en katolik i påsktider men inte riktigt så uttalat för en protestant.
Det känns verkligen för mig som har kommit så nära dessa människor, att det bara blir den här konserten tillsammans, innan jag flyttar vidare. Jag önskar att jag hade kunnat stanna och utvecklas med den här kören under en längre tid. Och jag vet att dom tycker detsamma.
Man få en helt annan närhet till lyssnaren i en liten kör, Jag kände hur det vibrerade i kyrkorummet av min röst.
