Caliburn - Ireland - International

Fint väder, när jag vaknar vid kvart i 10. Det är skönt när solen skiner rakt in i mina rum, dom torkar upp och kondensen på fönsterglasen försvinner. Det är nåt man får leva med i ett hus från Georgian times. Enkelglas gör att det bildas kondens på insidan när det är varmare inne än ute. Och att det inte finns nån som helst ventilation - bara det inbyggda naturliga draget.

Efter brunchen – rörda ägg, smoked streaky bacon, toast och en kopp Barry´s, duschar jag och knallar ner på stan en stund. Ska handla lite och komma ut lite bara i solen för en gångs skull.

Jag kom plötsligt i tankar om en händelse för längesen, som jag vill berätta.

Ensam på Husmorsfilm
Det första riktigt gränsöverskridande som jag själv minns med all tydlighet, är när jag ensam, utan medföljande mamma/husmor, knallade in på biografen där det visades Husmorsfilmer. Mamma och jag hade varit och sett filmerna dagen innan och smakat på den djupfrysta apelsinjuicen som var helt ny på den svenska marknaden.  Vi fick provsmaka ur  typ SJ-muggar. Och jag minns att mamma fick gå och hämta en andra till mig. Juicen var förpackad i små burkar, och var djupfryst. Man klämde ur juicen ur burken som var av papp ner i rätt mängd vatten, rörde om tills den hade tinat upp helt – och man hade en iskall fräsch apelsinjuice att dricka. Jag blev helt fascinerad av juicen och ville ha mer.

Så dagen efter – efter skolan – gick jag inte hem, utan gick ner till biografen och låtsades vara där som någons barn. Det gick hur bra som helst, jag lyckades hålla mig ur vaktmästarns synfält. Jag hade ju varit på samma biograf otaliga gånger förut på matiné. Nästan varje söndag var vi på matiné där, kostade 75 öre – vi brukade få en krona, för 25 öre kunde vi få en hel del ettöresbitar. Nu såg han mig inte, jag vet att han kände mamma också, det var det enda jag var lite rädd för – att han skulle komma fram till mig och fråga var mamma var. Men jag klarade mig, det var många mammor där med sina barn. Vaktmästarn var pappa till en av mina klasskamrater Janne, så han visste precis vem jag var.

Filmerna var oerhört intressanta, Frionor – som gjorde reklam för djupfryst torsk, visade film från fisket i norra Atlanten i färg. Jag hade aldrig sett sånt förut, TV:n förstås men den var ju svartvit. Inte alls samma. Dom stora torskarna rensades ute till havs och blev infrysta direkt, hur fräscht som helst. Jag älskade djupfryst torsk under hela min uppväxt, bara för den här filmen.

Jag satt bara och väntade på pausen, då det skulle bjudas på djupfryst apelsinjuice. Jag gick fram och fick en mugg som jag drack upp och sen gick jag dit igen och sa att jag skulle hämta en till mamma också. Det var lite tricks med att visa att jag inte var ensam där. Det var ju det att när ljuset kom på så satt jag inte bredvid nån mamma, så jag hade satt mig bredvid några andra. Så att det skulle se ut som jag var med dom. När ljuset kom på var jag snabbt ute i gången och låtsades som ingenting. Höll ett öga på juiceserveringen som strax skulle komma igång visste jag från dagen innan.

När det var slut gick jag bara hem som om ingenting hade hänt. Ett par timmar för sen men det var dom vana vid, det gjorde jag ofta. Hela historien passerade bara som min egen hemlighet. Jag har aldrig berättat den för nån annan - förrän nu.

Husmorsfilmer

Nang Thong beach - Khao Lak

Nyligen tillbakakommen från värmen i Khao Lak, Thailand, sitter jag i kalla Cork och minns tillbaka, tittar på bilder och försöker avsluta resdagboken som jag tänkte skriva. Det blev inte att jag satt och skrev varje dag, men jag var ute och fotograferade nästan varje dag. Internet var inte alltid på min sida, när jag ville skriva och skicka var internet nere och när internet var igång ville jag inte skriva. Så det blev lite sporadiskt med uppdateringen av resdagboken.

Vissa dagar kunde temperaturen stiga till 34 - 35 grader. Men flera dagar var det bara 25. Då var det varmare i vattnet än på land. Det är vinter och temperaturen är lite lägre generellt och det regnar lite mer.
Trots att julhelgen och nyårshelgen är högsäsong var det inte så farligt med turister i byn eller på stranden. Jag märkte tydligt en plötslig ökning av skandinaver efter julhelgen, det verkar som dom hade riktat in sig på nyårsfirande här i Khao Lak eller Lo An, som byn egentligen heter.
På nyårsdagen kunde jag höra gott om svenska röster när jag handlade på Nang Thong Supermarket. I högtalarna inne på Nang Thong Supermarket lyssnade jag till Agneta Fältskog och Abba i Happy New Year, med en tår i ögonvrån. Den sångrösten är något av det bästa som vi har haft i Sverige. Det är kul att gå omkring bland svenskarna och danskarna och låtsas vara nån annan - och lyssna på vad dom säger.


Återuppbyggnaden efter tsunamin 2004 är i full gång. 
Det mesta längs den låglänta kusten blev förstört av den stora vågen, och nya hotell varvas med "spökhotell" nere längs stranden. Ingen pratar egentligen om katastrofen, men alla bär naturligtvis på minnen från den morgonen för sex år sedan. Turisterna återvänder sakta med säkert. Det är inte som Phuket eller Krabi eller Pattaya här, här är små byar längs Phetkasem Road, med stränder ute vid kusten. Efter 10 på kvällen är det mesta stängt. Ganska skönt tycker jag faktiskt - men det hade varit fint med någon klubb eller restaurang som var öppen längre.