lep kommer till Arboga
På en fredag anländer jag till Arboga med tåg, närmare bestämt klockan 12.55.
Jag förväntar mig inte någon mottagningskommitté, men visst vore det trevligt om någon hade mött upp på stationen med en kall Arboga 10,2. Men det är det inte.
Jag kommer först att promenera upp på stan och sätta mig på gamla Centrum (Café stadsgården) och äta något innan jag ska till ett möte klockan 15.00. Kanske hamnar jag i samspråk med någon kanske inte. Efter lunchen ska jag gå en promenad runt innerstaden och insupa atmosfären och känna dofterna från ån och de gamla trähusen - och komplettera min fotografisamling med nya Arbogabilder. Kanske går jag ner på södra sidan och går Storgatan ner och tillbaka. Förbi de gamla husen där gamla vänner har bott och bor. Förbi Crugska gården,
förbi Janne Brorsons hus, förbi Godtemplarhuset, förbi Paradisgränd där jag växte upp till tonåring.
Jag behöver nog inte gå länge innan jag träffar på någon jag känner. Kanske kommer jag att passera någon som jag känner men som jag inte kan placera var, när eller hur jag känner. Men det gör jag inte. Förmodligen är det för varmt. Det är riktigt varmt idag, dom man ser liksom släper sig fram.
Det är alltid spännande att komma hem till sin gamla hembygd. Man saknar lugnet och småigheten dvs raka motsatsen till Malmö och Lund där allting ska vara stort och gå fort. I Malmö får man fingret om man tvekar längre än en tiondedels sekund vid filbyte eller inte kommer iväg fort nog vid ett trafikljus. Själva kör dom alla som idioter.
Jag förväntar mig inte någon mottagningskommitté, men visst vore det trevligt om någon hade mött upp på stationen med en kall Arboga 10,2. Men det är det inte.
Jag kommer först att promenera upp på stan och sätta mig på gamla Centrum (Café stadsgården) och äta något innan jag ska till ett möte klockan 15.00. Kanske hamnar jag i samspråk med någon kanske inte. Efter lunchen ska jag gå en promenad runt innerstaden och insupa atmosfären och känna dofterna från ån och de gamla trähusen - och komplettera min fotografisamling med nya Arbogabilder. Kanske går jag ner på södra sidan och går Storgatan ner och tillbaka. Förbi de gamla husen där gamla vänner har bott och bor. Förbi Crugska gården,
förbi Janne Brorsons hus, förbi Godtemplarhuset, förbi Paradisgränd där jag växte upp till tonåring.
Jag behöver nog inte gå länge innan jag träffar på någon jag känner. Kanske kommer jag att passera någon som jag känner men som jag inte kan placera var, när eller hur jag känner. Men det gör jag inte. Förmodligen är det för varmt. Det är riktigt varmt idag, dom man ser liksom släper sig fram.
Det är alltid spännande att komma hem till sin gamla hembygd. Man saknar lugnet och småigheten dvs raka motsatsen till Malmö och Lund där allting ska vara stort och gå fort. I Malmö får man fingret om man tvekar längre än en tiondedels sekund vid filbyte eller inte kommer iväg fort nog vid ett trafikljus. Själva kör dom alla som idioter.
Kommentarer
Trackback
