Lund är sig likt
På väg med brådskande steg på Lilla Fiskaregatan mötte jag skyltmannen och hans fru, givetvis med skylten - Sluta mörda oss -, ingen tar någon notis om honom längre, man vill fråga liksom, men det blir inte av. Jag har läst en artikel om honom i Sydsvenskan som gjorde ett tappert försök att förklara vad han menar med skylten. Men man förstog ingenting.
Den hemlösa tjejen vid Malmborgs står fortfarande kvar och säljer Aluma -hemlösas tidning. Jag stannar alltid och pratar med henne, hon bor faktiskt i tredje hand i en av byarna utanför Lund och har det väl drägligt på det viset men hon är beroende av narkotika och det är väl det som är problemet.
Däremot är de flesta av de vanliga fyllona borta - vet inte var dom håller hus.
Nya tiggare är på plats, nu sitter en med framsträckt mössa och en sitter och spelar på en gammal klarinett som inte låter nåt vidare.
Studenterna är tillbaka och har kommit igång på universitetet igen. Det märks på gatorna, det kryllar av folk.
Jag var med på invigningen av Lund International Choirfestival som inleddes igår på Victoriastadion med en stor konsert. En 500 mannakör och en förstärkt symfoniorkester på 100 man var på scenen, en häst och en massa pyroteknik och teaterrök och ljuseffekter. 3000 i publiken.
En dag under repetitionerna.
