Sverige dör bort, bit för bit, man för man, kvinna för kvinna

Ingmar Bergman, Povel Ramel, Alice Timander, Git Gay mfl. har nyligen gått bort. Jag har inte koll på alla som har gått bort den senaste tiden, men det finns säkert nån som har koll på det.
Det jag undrar över är om det kommer nya profiler i samma klass som dom som går bort? Det kan man ju inte veta förstås, man har lärt sig profilerna som gäller för en själv genom åren. Nu var väl inte Alice Timander nån direkt profil, men hon har ju alltid funnits där. Självklart har hon alltid funnits eftersom hon var över 90 år gammal, jag bara 57.
Povel Ramel som alltid har funnits i min livstid är borta. Minns att jag i tidig ungdom läste berättelser ur Min galna hage, för barn och ungdomar i kyrkans ungdom, till den grad att jag själv blev utburen från scenen.
Sen dess har jag inte ägnat svenska kyrkan en enda tanke. Efter  förnedringen att bli utburen av en kyrkoherde och en storväxt kvinnlig ungdomssekreterare mitt under mitt framförande har aldrig riktigt satt sig. Aldrig blivit utrett eller bedömt av en rättvis domare. Var kan man förresten hitta en rättvis domare idag? Om dom ens finns?
Ingmar Bergman, några av dina filmer har varit med och format mitt liv. Helt klart. Jag vet inte hur men det hade varit intressant att ha fått prata med dig om det.
Du var en mästare på våra alldagliga psykoser och tillkortakommanden, det som händer hela tiden men som ingen ägnar en sekunds tanke. Men det gjorde du, och det kan vi se på filmduken och försöka förstå, i våra små liv.

För mig händer inte mycket, Tove har varit här på besök, och vi hade några fina dagar tillsammans i Dublin, Cork och Limerick, innan hon åkte hem till Sverige igen. Men vi hade det bra och trevligt tillsammans och det var mycker vi såg under dessa dagar. Regnet stoppade en del men det hjälptes upp av paraplyer som man inte ska glömma hemma om man är i Irland. Vädret växlar fort.

RSS 2.0