På väg till melodifestivalen
Måns Zelmerlöv och delar av Lunds Oratoriekör på stadshallens tak
Då visste vi inte hur långt han skulle gå, men vi anade att han skulle gå långt.
Jag tittade på Melodifestivalen på min laptop, på direktsändningen över internet, i min lilla lya i Enschede, det gick bra till och med på min trådlösa uppkoppling som varierar i styrka lite grann. Jag orkade inte följa hela heller utan gjorde inhopp lite då och då.
Det blev aldrig någon riktig vinter
Oude Markt den 16 februari 2007
Gamla marknadstorget i solsken vid lunch, många sitter ute och äter. Vår fåglarna sjunger i träden och en omisskännlig doft av vår kommer emot en. En underbart kort vinter är redan slut.
Jag går omkring och förbereder mig på att eventuellt flytta snarrt igen, men väntar lite med att berätta vart tills det är klart.
Vårvädret håller i sig och det blir ljusare och varmare dag för dag.
Att det redan är ljust när jag kommer ut från jobbet känns lovande.
Musikmånad hela Februari
Konserterna går ut genom högtalare på torget och på storbildsskärm.
Efteråt vill några ta ett glas och prata lite så vi går till en bar just intill kyrkan. Det är en gammal väl inrökt, av det gamla slaget. I Holland kommer inte rökförbudet förrän 2010. Det är dom ganska stolta över. Det röks överallt och alltid, till och med i full fart på cykeln på mornarna ser man unga som gamla sitta med en cigarett. Otroligt och farligt. Men dom kommer att få se på annat när förbudet kommer.
När jag går vid sextiden har det blivit mörkt, men vid den här tiden är barerna fyllda igen och även uteplatserna. Hoppas att det blir en kort vinter, man hör redan bofinken och idag kändes det som om´det var vår.
Lördagsmarknad
Stan är full av människor, som vanligt får man säga på Lördagen. Men när det är marknadslördag är det extra mycket folk i rörelse på Van Heikplein, stort som två Mårtenstorget tillsammans, om man ska jämföra och hela torget är fyllt med stånd av alla slag, från underkläder till friterad fisk.
Jag stannade till efter att ha tittat runt och åt vietnamesiska vårrullar, fräscha och goda.
Holländarna gillar verkligen den friterade torsken med majonäs, eller bara pommes frites med majonäs, eller så ser man faktiskt att en och annan står med matjesfileer och hackad rå lök. Eller friterade kycklingvingar, är nog mest populärt egentligen.
Tittar på fina italienska salamis.
Man handlar kläder eller dammsugarmunstycken, eller frukt och grönsaker. Jag köpte en bit roquefortost, ett hekto kostade €1.70 eller ca 15 kr och ett halvt kilo jättestora champingnoner. Och på hemvägen köpte jag en flaska Rioja till osten och bröd.
Passerar en tom affär för underkläder, kanske är det Evas underkläder, kanske Marloes underkläder jag vet inte.
Jean Sibelius - i Holländsk tappning
Klosterkyrkan i Weerseloo
Kyrkan har varit del i ett kloster och man ser på bilden den södra ingången, munkarnas ingång bevarad. På motsatta sidan, på den norra sidan fick kvinnor tillträde till kyrkorummet.
Välförtjänt beröm och tack till masterclass sångarna, ledda av lärare på konservatoriet i Enschede och en lärare i utbyte med musikhögskolan i Jyväskylä i Finland, docenten Sampsa Konttinen.
7 nöjda sångare och 4 pianister och någon från Stift, arrangören
Efteråt kunde man få ett glas vin och tillfälle att prata med varandra, vilket troligen uppskattades av de flesta åhörarna. De flesta var holländare utan speciell anknytning till Finland eller Sverige, men det kom fram till mig ett par som hade bott i Sverige i tio år, hon ursprungligen engelska och han holländare som arbetade för Volvo. Hon hade jobb på The Swedish Intitute, dvs det utbildningsföretag som hade Ian Dunlop som lärare, ni som kommer ihåg han som satt i en stor fåtölj med en tekopp i ena handen i TV-rutan och lärde svenskarna engelska på 60-talet. Bägge två talar perfekt svenska, men bor sedan länge i Holland igen. En annan kvinna kommer fram till oss när vi står och pratar, hon berättar att hon har lärt sig svenska genom att läsa Astrid Lindgrens böcker, och genom att hon på senare tid besökt Sverige flera gånger och fått svenska vänner hon maillar till. Hon har även försökt lära sig finska, men det tyckte hon var väldigt svårt språk och jag håller med henne.
Till sist får Noelle, en av sopranerna ihop alla till en samlingsbild från premiären, det ska bli ytterligare fyra konserter. Det kommer bara att gå bättre och bättre, enligt beprövad erfarenhet.
Docent Sampsa Konttinen med masterclasselever.
Julafton 2006
Jag jobbar dagen före julafton.
På julafton är ag i stan och tittar, och sätter mig på Paddys uteservering och äter.
På Oude Markt tävlar pariserhjulet med kyrkans torn, ett havt tivoli är uppslaget runt torget och kyrkan.
Ännu en söndags eftermiddag sittande på uteservering
Inför julen
Det verkar som holländarna har lika bråttom som vi svenskar att sätta igång julen. Stan är full av julaktiviteter, Sinterklaas srpinger omkring i form av barn som har sminkat sig som små negrer, ursäkta uttrycket, iförda färgstarka kläder, även vuxna ägnar sig åt detta.
I söndags, jag brukar sitta på en pub-restaurang på söndagarna med en liten Grolsch och läsa tidningar mm, prata lite med folk, där kom in i söndags en hel grupp musiker sminkade som så negrer allihop, och verkade ha jätteroligt, ute på Oude Markt, stora torget, är det fullpackat med aktiviteter, ett slags tivoli och extra restauranger med holländska traditionella bakverk är inklämda överallt. En skridskobana, med riktig is, pariserhjul och massor av karuseller och gebaakkraam, bakverk alltså, friterat, typ klenetter, och liknade.
I söndags, 3 december satt vi på de Gents uteplats och tog en öl. OK man får ha en jacka på sig men det var helt OK att sitta ute.
Nobody in the picture, but some minutes later I sat wright here.
Julgranar säljs dels som huggna, engångs alltså, men det finns även flerårsalternativ.
Sätt ut din gran i trädgården eller annan lämplig plats till nästa år, efter jul.
Den kommer i kruka, bara att sätta ner i jorden till nästa år.
Söndag i Enschede
Fördelen med detta är ganska tydlig, man får en lugn och fin söndag, man kanske hellre går på restaurang, promenad eller något annat, umgås och har det skönt. Går man själv på promenad så kan man räkna med att det är ganska lugnt på gatorna.
Lördag
Bilden är från ett annat lugnare tillfälle.
Enschede - Holland
Just nu har jag inte tid att skriva, men om någon vecka ska jag försöka komma igång.
Lund är sig likt
På väg med brådskande steg på Lilla Fiskaregatan mötte jag skyltmannen och hans fru, givetvis med skylten - Sluta mörda oss -, ingen tar någon notis om honom längre, man vill fråga liksom, men det blir inte av. Jag har läst en artikel om honom i Sydsvenskan som gjorde ett tappert försök att förklara vad han menar med skylten. Men man förstog ingenting.
Den hemlösa tjejen vid Malmborgs står fortfarande kvar och säljer Aluma -hemlösas tidning. Jag stannar alltid och pratar med henne, hon bor faktiskt i tredje hand i en av byarna utanför Lund och har det väl drägligt på det viset men hon är beroende av narkotika och det är väl det som är problemet.
Däremot är de flesta av de vanliga fyllona borta - vet inte var dom håller hus.
Nya tiggare är på plats, nu sitter en med framsträckt mössa och en sitter och spelar på en gammal klarinett som inte låter nåt vidare.
Studenterna är tillbaka och har kommit igång på universitetet igen. Det märks på gatorna, det kryllar av folk.
Jag var med på invigningen av Lund International Choirfestival som inleddes igår på Victoriastadion med en stor konsert. En 500 mannakör och en förstärkt symfoniorkester på 100 man var på scenen, en häst och en massa pyroteknik och teaterrök och ljuseffekter. 3000 i publiken.
En dag under repetitionerna.
Sommaren är lång
Korsspindel (Araneus diadematus)
En av de största svenska spindlarna i spindelfamiljen hjulspindlar och mycket vanlig. Honorna, som är störst, blir uppåt 18-20 mm långa och "höftmåttet" ligger på dryga hälften av kroppslängden. Färgen varierar en hel del men spindeln känns igen på den vita korsteckningen på ovansidan av bakkroppens främre del.
Korsspindlar äter insekter som flyger in och fastnar i deras nät. En del spindelindivider tillbringar gärna hela dagarna mitt ute på nätets mittplatta, andra drar sig tillbaka till ett gömsle utanför nätet där de håller vibrationskontakt med fångstnätet via en signaltråd: fastnar ett byte gäller det att agera snabbt så att offret inte hinner förstöra alltför stora delar av nätet eller kommer loss. Väldigt smart med en signaltråd, så slipper man sitta på vakt hela tiden.
Korsspindlar parar sig på sensommaren och långt in på hösten kan man se de storvuxna honorna sitta i sina nät. Till sist lägger de ägg som övervintrar och kläcks på våren.
Sommaren fortsätter och fortsätter ...
Jag var där i förra veckan och det var helt ok att bada fortfarande. Det var där jag träffade på en fet och jättestor korsspindel som förskräckt satte sig i mitten av sitt nät när jag kom med kameran.
Hela eftermiddagen och kvällen på Lördag kommer dock att gå åt till repetitioner för två konserter på Kulturnatten i Lund.
Utflykt med Malmökoggen
Det sköna sommarvädret lockade mig ut på havet, iallafall en liten rundtur i Malmö norra hamn och en bit ut i Öresund, med den lilla koggkopian. Man fick en annan infallsvinkel på Malmö. Bägge koggarna är fraktfartyg och till största delen fraktades saltad sill, som var Öresundskustens guld under högmedeltiden.
Både Malmö och Köpenhamn växte till stora städer på grund av sillen och fraktbåtarna, koggarnas för tiden enorma kapacitet.
Den stora koggen ligger kvar vid kajen där flygbåtarna till Nyhavn
gick förr i tiden.
Turning Torso syns överallt. För några år sedan stog Kockumskranen
ungefär i mitten av bilden. 
Nya bostäder växer fram på det forna Kockumsvarvets område, visst jag skulle gärna flytta hit och ha segelbåten utanför köksfönstret. 
Nya bostäder i hamnen.
Valångest i Skåne
Just nu läser man om en misstänkt bomb på Gustav Adolfs torg i Malmö. Den låg vid Folkpartiets valstuga och det sägs att en polis utan skyddsdräkt gick fram och lyfte upp den och klippte av trådarna. Sånt händer bara i Malmö. "A vadåu bomb" , liksom. Om en timme ska jag gå förbi där och då tycker jag att alla bomber ska vara borta.
Bomben forslas bort?
När jag var klar med mitt ärende vid tretiden på eftermiddagen hade restaurangen på Gustav Adolfs torg "Happy hour" och jag satte mig där med en starköl för 29.- och lyssnade på Tomas Östros en liten bit bort vid valstugorna, som uppmanade mig att rösta på solidariteten och välfärden på söndag. Jag vet inte, men det känns lockande. Jag har valångest och vet inte alls var jag ska lägga min röst och jag får ingen hjälp av debattprogram eller valstugor, ingen verkar prata ideologi utan det är plånboksfrågorna som debatteras, ska jag få 1000 kr mer kvar efter regeringsskiftet eller inte?
Östros började med allmänna fraser - Vi ska ..., Vi måste se till ..., OK men det är inte intressant att lyssna på mer än 10 minuter. Sen kom det en frågestund men då var det utan mikrofon och jag hörde ingenting.
Jag drack upp min öl och gick.
Han ville att jag skulle rösta på honom.
Jag har verkligen inte mycket att skriva om för tillfället, men det är klart att valångesten kanske borde bearbetas. Alltså; jag vill inte ha något paket att rösta på, jag vill rösta på ett parti - en inriktning, inte på någon allians eller koalision. Röstar jag på Moderaterna så kommer en massa kristdemokrater och centerpartister också in, eller hur? Jag vill inte ha dom i riksdagen. Och hur gör man då? Röstar man på Socialdemokraterna så kommer kommunister och miljöpartister i släptåg. Jag vill inte ha blockpolitik längre - jag vill ha en stark majoritet som styr Sverige, det spelar ingen roll vilken majoritet det är bara det är en majoritet.
Så jag har inte bestämt mig än och kommer inte att göra det förrän jag står där i båset, och då blir det ungefär; "Ah va fan, det får bli Sossarna i år!" eller nåt sånt.
Men jag kommer igen snart med nya tankar om livet. Jag tycker om bilder, särskilt såna jag tar själv och det ska det komma mer av. Tiden räcker inte till just nu. Jag reser land och rike kring och söker nytt jobb och det tar tid.
Till Flip - flop Desperado
This sandal is known by different names in different localities:
- In New Zealand English they are known generically as jandals (Japanese Sandals), a name used by one manufacturer. However intellectual property law prevented the term Jandals being used when sold in other countries.
- In Australian English these are known as thongs, flip-flops, or pluggers, and often are considered an Australian icon.
- In Indonesia, they are known as sandal jepit (or sometimes sendal jepit).
- In the United States, they are generally known as flip-flops, thongs, and beach walkers
- In Hawaii, flip-flops are known as slippers.
- In Brazil, they are known as sandálias and sometimes havaianas
- In South Africa they are also known as slops.
- In Argentina they are known as ojotas.
- In Poland they are known same as in New Zealand - Japonki (Japanese Sandals).
Min fråga till Desperado - är det skon, eller det som är i, eller den som är i som är viktigast?
Som vetenskapsman försöker jag bara söka svar på relevanta frågeställningar. Jag håller med om att det är snyggt men - varför?
Anställningsintervju
Iallafall så har jag tid att gå en tur innan intervjun - värmen trycker men vad ska jag göra liksom?
Restaurang Ågården - under träden.
Fint läge men hallå - vem vill sitta där med en sån ynklig luch?
Jag går ner i gränder och in på gårdar och hittar motiv - svetten dryper och intervjun närmar síg.
Det går bra på intervjun, dom är tre stycken som grillar mig, en av dom visar sig vara storebror till en flickvän från högstadietiden, jag vet inte om det är ett plus eller minus. Hoppas att det är ett plus.
Jag sköter mig bra, mina meriter ligger i topp så i den bemärkelsen känner jag att jag har fördelar. Dom är imponerade av meriterna. Visst är det ett plus om man har bott i Arboga och känner till det mesta, och sedan efter att ha varit utflyttad kommer tillbaka och har ett annat perspektiv på allt?
OK. På lördagen går jag på promenad med min gamla mamma, hon orkar inte gå långt, så vi går Standvägen fram och tillbaka - vilar på bänkarna (utom dom som är upptagna av dräggen), plötsligt hör jag någon ropa - det är ett par gamla vänner som bor på motsatta sidan som är ute och simmar mitt i ån. Jag sätter mamma på en bänk och går tillbaka en bit för att hälsa. Plötsligt hör jag ett plums bakom ryggen - jag vänder mig om och får se en kvinna kasta sig över räcket ner i ån - jag tvärvänder och kastar mig också över räcket ner i ån. En liten pojke har trillat ner i ån och det är mamman som först reagerar, sen jag - jag ser pojken ligga på rygg under vattenytan, jag avvaktar mamman hon står bäst till - men jag är beredd att ingripa - det handlar om sekunder, men hon får upp pojken just när han ska dra in vatten i lungorna. Mina vänner trampar vatten ett par meter ut i ån och vägleder lite, nu vet vi inte hur vi ska komma upp, men det finns en stege ett tjugotal meter nedströms. Pojken klättrar upp med mig och sen mamman.
Dom är tyska turister - det var därför dom inte förstog oss först, men vi kan ju lite tyska så det löste sig.
Senare träffar jag dom igen, ombytta och allt är bra, dom har allt i sin bil och behöver inte mer hjälp.
lep kommer till Arboga
Jag förväntar mig inte någon mottagningskommitté, men visst vore det trevligt om någon hade mött upp på stationen med en kall Arboga 10,2. Men det är det inte.
Jag kommer först att promenera upp på stan och sätta mig på gamla Centrum (Café stadsgården) och äta något innan jag ska till ett möte klockan 15.00. Kanske hamnar jag i samspråk med någon kanske inte. Efter lunchen ska jag gå en promenad runt innerstaden och insupa atmosfären och känna dofterna från ån och de gamla trähusen - och komplettera min fotografisamling med nya Arbogabilder. Kanske går jag ner på södra sidan och går Storgatan ner och tillbaka. Förbi de gamla husen där gamla vänner har bott och bor. Förbi Crugska gården,
förbi Janne Brorsons hus, förbi Godtemplarhuset, förbi Paradisgränd där jag växte upp till tonåring.
Jag behöver nog inte gå länge innan jag träffar på någon jag känner. Kanske kommer jag att passera någon som jag känner men som jag inte kan placera var, när eller hur jag känner. Men det gör jag inte. Förmodligen är det för varmt. Det är riktigt varmt idag, dom man ser liksom släper sig fram.
Det är alltid spännande att komma hem till sin gamla hembygd. Man saknar lugnet och småigheten dvs raka motsatsen till Malmö och Lund där allting ska vara stort och gå fort. I Malmö får man fingret om man tvekar längre än en tiondedels sekund vid filbyte eller inte kommer iväg fort nog vid ett trafikljus. Själva kör dom alla som idioter.
